Arne Mordenfeld har i sin avhandling On tissue reactions to and resorption of bone substitutes fördjupat sig i hur kroppen reagerar på olika benersättningsmaterial, både långsiktigt och kortsiktigt. Resultaten visar att det idag finns väl fungerande benersättningsmaterial vid uppbyggnad av käkben inför implantatbehandling vilket minskar både patientens lidande och sjukvårdens kostnader.
Benersättningsmaterial används för att bygga upp käkbenet inför behandling med tandimplantat när det föreligger brist på patientens eget ben. Genom att använda benersättningsmaterial istället för att ta ben från exempelvis höften eller andra delar av käkarna minskas både patientens lidande och kostnaderna för sjukvården.
Det är första gången man har kunnat följa patienter som fått speciellt behandlat kalvben inopererat i bihålan systematiskt i upp till 11 år med mycket goda resultat.
Att sakna tänder eller bära tandprotes innebär ofta ett stort socialt handikapp, som idag kan lösas med tandimplantat. För att kunna installera implantat behövs ben, men ibland saknas tillräcklig benmängd. Att transplantera ben från en annan del av patientens käkar eller från höften innebär ytterligare kirurgi, ofta med narkos. Det innebär ökade besvär från höften eller från det ställe man tar bentransplantet och man blir ofta inneliggande på sjukhuset några dagar.
För att minska besvär och kostnader har det blivit vanligare att använda benersättningsmaterial eftersom man kan göra ingreppet i lokalbedövning och patienten går hem samma dag. Arne Mordenfelds avhandling visar att det fungerar bra med benersättningsmaterial både kortsiktigt och långsiktigt och att kroppen väl tolererar dessa material. Det är viktigt för käkkirurgen att både känna till materialens egenskaper och kroppens reaktioner för att kunna välja rätt material i varje individuellt fall.
Avhandlingens syfte är att kliniskt och biologiskt utvärdera reaktioner i vävnader efter transplantation på kort och lång sikt, med dentin (tandben), ett syntetiskt benersättningsmaterial (keramiskt material) och ett speciellt behandlat kalvben, samt att bedöma materialens eventuella upplösning i kroppen.
Fem studier genomfördes och de visade att:
• Partiell urkalkning kan vara en fungerande metod för att optimera beninläkningen av dentin.
• Det var ingen skillnad i beninläkning efter 3 år i bihålan mellan kalvben och syntetiskt benersättningsmaterial. Lyckande- graden för tandimplantat var lika hög i båda transplantaten (96 %).
• Det tycks inte föreligga några volymsförändringar av kalvben mellan 2 och 10 år efter transplantation till bihålan och endast ca 15 % upp till 2 år. Tandimplantaten uppvisade goda kliniska och röntgenologiska10-års resultat oavsett om de var placerade i transplanterat eller patientens eget ben.
• Kalvbenet var mycket väl inläkt 11 år efter transplantation till bihålan och kalvbenspartiklarna uppvisade inga uppenbara tecken på upplösning.
• Det var lika god inläkning av transplantaten om det hade tillsatts 40 % eller 10 % eget ben till kalvbenet vid uppbyggnad av tunna käkar. Det var något mindre breddvinst med 10 % eget ben, men i samtliga fall lyckades man installera tandimplantat 8 månader efter benuppbyggnaden oavsett vilken transplantatblandning som använts.
• Idag finns benersättningsmaterial på marknaden som fungerar väl vid uppbyggnad av käkben inför implantatbehandling. På så sätt minskas både patientens lidande och kostnaderna för sjukvården.
Kontakt
Arne Mordenfeld, övertandläkare Specialisttandvården Gävle sjukhus 070-655 52 82.